Möte med Ambres

in Interjuver/Medium/Trans by

Jag träffade Ambres 1984 i ABF huset, Stockholm första gången. På den tiden var det en sensation och en väldigt ny företeelse i sitt slag. I alla fall som jag upplevde det. Jag fick vara med om något helt fantastiskt tyckte jag. Många nyfikna var där, både gamla medlemmar och nya. Men även dem som jag, var där för första gången för att lyssna på Ambres läror i esoteriska kunskaper, läran livet. För mig var det som svar från ovan och verkligen bönhörd då jag själv resonerat på likartat sätt. Ambres läror är som musik för mina öron. Jag fick där och då, även en insikt i att vi har alla kunskapen in om oss. Under åren har jag går många kurser med Ambres, senast var i somras (2017) Så man kan säga jag har från och till följt Ambres läror sedan 1984. Vissa perioder mer intensivt och vissa mindre aktiv. Men det har alltid funnits där, inom mig.

Jag har tagit med mig det esoteriska vart jag än går. I arbetslivet, familjen och vännerna. Så här lång tid efteråt måste jag säga att det var mest vännerna som inte klarade av min inre förändring. De kunde inte se min utveckling och ännu mindre glädjas åt att jag gjorde mina egna framsteg. Vad det beror kan bara spekuleras men jag är fullt medveten om jag är sällan ensam bland andligt sökande om att vänner inte ser en andlig utveckling som något positivt.

Över lag är det nog svårt att leva helt i andlighet om man inte har rätt umgänge eller toleranta vänner som kan älska en precis som man är. Så det är nog bra att tänka över vilka som finns runt omkring en och vad man vill utså eller inte. Nu vet jag att det var svårare förr, och att det är lättare idag, men ändå. Jag vet jag inte är ensam om en sådan upplevelse.

Den som har gått kurs med mig vet att jag inte kan vara tyst. Inte heller håller jag inne frågorna. Särskilt om personlig utveckling. Så Ambres har fått sina fiskar varma av mig, även han. Det är ju så han själv säger vi ska pröva andarna. Vi ska utsätta dem för frågor och prov, se det håller. Inte många som gör det. Men jag har alltid gjort så. Jag har ifrågasatt Ambres, jag har ställt frågor till sin spets för jag har varit så arg, beklämd och frustrerad över hur saker och ting sker och ingen hjälp från andarna får man…. Trodde jag. Svar fick jag av Ambres och ännu argare blev jag. Ambres svar var som effekten av att röra om i ett getingbo. Det surrade ännu mer i mitt huvud.

Men på tid när allt fick sjunka undan visade det sig att han, den gamle dammiga anden Ambres hade ju rätt i slutändan. Till min nesa. Nej kanske inte så för jag ville verkligen visa hur frustrerad jag var. Men insikten jag fick var att jag hade allt inom mig trots allt. Besluten och bestämmanderätten hade jag själv. Ville jag något var det upp till mig och ingen annan. Inte skylla på någon eller något annat. Allt kommer från en själv om det man inte är nöjd med. Val har vi alltid om allt. Det finns inga ursäkter.

Genom historiens gång har jag många gånger tänk att om jag ska göra en artikel ska det vara om och med Sture och Ambres. Nu fick jag möjligheten att göra det. Jag är så tacksam!

Jag fick även en liten pratstund med Ambres på tu man hand. Vilket jag verkligen är tacksam över att jag fick den möjligheten.  Så jag hade lite frågor även till honom, Ambres. Denna gång blev det filmat så här nedan delar jag med mig av svaren jag fick på mina frågor och en lite förhoppning från Ambres om framtiden. Håll till godo att se filmklippet. Hoppas du ska finna det lika spännande som jag gjort.
”Always and forever”!

/Skribent Katarina Lövelius

Kommentera

Your email address will not be published.

*